
Våga vara tyst
– låt barnen styra
Med barnets nyfikenhet i centrum
Av Mats Hemberg
Varje kunskapsresa har börjat med att en projektledare från ett Science Center besöker barngruppen på en förskola. Tillsammans med kommunens processledare och förskollärarna dras riktlinjerna för resans form och innehåll upp. Men det är barnens nyfikenhet och agerande i en stimulerande lärmiljö som styr vilka fenomen inom teknik och naturvetenskap som kunskapsresan ska bygga på. Det blir mer levande när det är barnen som driver på resan.
Faktaruta med bilder
Science Kis-modellen har utformats av projektledare vid tre Science Centers och processledare i sex kommuner. Projektledarna har varit Cecilia Henriksson, Linda Axelsson-Karlquist och Marianne Nilsson. Cecilia arbetade 16 år som förskollärare innan hon blev projektledare på Kreativum i Karlshamn. Linda, som är utbildad lärare 4-9, jobbar sedan fem år som projektledare och pedagog på 2047 Science Center i Borlänge. Marianne är 1-7 lärare som jobbat 15 år på Teknikens Hus i Luleå.
Cecilia Henriksson
Linda Axelsson-Karlquist
Marianne Nilsson
Kunskapsresorna startar alla i en iscensatt miljö där projektledaren lockar fram barnens nyfikenhet, eller i en utemiljö där barngruppen är aktivt undersökande.
– Vi har plockat ihop en väska med olika prylar som har koppling till teknik och naturvetenskap som vi har med när vi möter barngruppen första gången, säger Cecilia.
Hon berättar att barnen får välja varsin sak ur väskan och efter några utmanande frågor får de leka fritt och undersöka sakerna.
Dokumentationen är viktig
I Falun gör de på samma sätt som i Karlshamn. Projektledaren dukar upp spännande saker som barnen får undersöka och testa själva. Linda från Science Center berättar:
– Under detta tillfälle dokumenteras det som händer i barngruppen. Vi i den pedagogiska gruppen läser sedan dokumentationen och noterar sådant som barnen har fastnat för. Hos oss har en förskollärare varit processledare som också har fört dokumentationen under alla undervisningstillfällena när jag har varit där.
– Vi har inte haft några problem med dokumentationen, förklarar Marianne. Den har varit jätteviktig för att vi ska kunna gå vidare och utveckla en kunskapsresa.
Får ni med alla barn i processen?
– Jag har inte upplevt några problem med det. Barnen har varit väldigt trygga eftersom deras förskollärare har varit med hela tiden och vi har hållit hus i deras hemmiljö på förskolan, berättar Marianne.
– Förskolläraren ser ju till att alla barnen i gruppen blir sedda. De har kunnat stanna upp för att fånga alla barnen i det som sker och händer: ”Jag tyckte jag hörde något här. Vad var det du sa? Kan du inte berätta så att alla hör?”, tillägger Cecilia.
Hur involveras föräldrarna?
I Luleå fick barnen i hemuppgift att, tillsammans med sina vårdnadshavare, fotografera något i naturen som intresserade dem. Då man på förskolan studerade bilderna tillsammans upptäckte man ett gemensamt intresse hos barnen: sådant som sticks och bränns.
– Kunskapsresorna utgår alltid från ett fenomen, informerar Marianne. Denna kunskapsresa kom att handla om brännässlan.
I Karlshamn skriver förskollärarna ner snabbfakta till föräldrarna den dagen Science Kids har träffats.
– Då vet de vad vi har pratat om och hur de kan svara och bemöta sina barn, säger Cecilia. Vi skickar också hem material som hjälp när de ska lösa hemuppgifter eller göra experiment.
Föräldrarna får en inblick i hur man kan hitta metoder för att studera omvärlden. Det handlar inte om att repetera fakta när barn utforskar de naturvetenskapliga processerna, utan om nyfikenhet, ifrågasättande och kritiskt tänkande.
– De föräldrar jag har pratat med har gillat hemuppgifter där barnen fått i uppdrag att prova hemma det vi har gjort i projektet på förskolan. Barnen är ivriga att involvera föräldrarna om de har varit med om något kul. Barnen har varit så stolta över sitt kuvert med uppdraget som de tagit hem från förskolan, säger Cecilia entusiastiskt.
– Vi har bjudit in föräldrarna och hela familjen till vårt Science Center för att upptäcka teknik och naturvetenskap där barnen har fått presentera vad de har gjort tillsammans med oss på förskolan, berättar Linda.
Hur lyssnar man på barn?
– Våga vara tyst och vänta in barnen, uppmanar Linda.
Cecilia och Marianne håller med Linda. De poängterar vikten av att ta ett steg tillbaka och vänta in så att barnen får tid att undersöka själva, att vända och vrida och att prata med varandra.
– Det gäller också kroppsspråket. säger Marianne. Ibland vill man ju vara där och peta. Då kan man behöva sitta på händerna också.
– Barnens frågor kommer lite längre in i processen. När man jobbat ett tag på temat börjar de ställa frågor, säger Linda.
Pedagogerna har en viktig roll att dokumentera vad de ser och hör när barnen utforskar sin omvärld. Dokumentationen öppnar upp för hur fortsättningen på en kunskapsresa kan gestalta sig.
Vad innebär det att utmana barnen?
– Det kan vara att ställa frågor som: ”Den här fanns i väskan och jag kan inte få den att funka. Jag vet inte hur den fungerar, den måste ju vara trasig. Kan vi inte bara skicka runt den så att alla får titta.” Detta brukar väcka stor lust hos barnen att få undersöka, förklarar Cecilia.
Marianne tycker att det här med förundringsfakta är en utmaning. Vad ska man hitta på för att få barnen att fortsätta att vara intresserade? Vid ett besök på en bondgård fick barngruppen träffa kor och kalvar. De hade fått med sig mjölk hem som de separerade. Sedan kärnade de smör av grädden. Barnen tyckte att det var jättespännande och någon smakade smör för första gången.
– Sedan var det som om spänningen bara försvann, suckar hon.
Men barnen var fascinerade över den stora bilden på en ko som var uppsatt på väggen. Plötsligt började de tala om kossors bajs. Fakta berättade att en kos bajs kunde väga 30 kilo per dag. För att visa hur mycket 30 kilo var förvandlades 30 gamla mjölkpaket till komockor. De fylldes med grus och målades bajsbruna.
– Barnen lekte sedan med de där komockorna en hel termin, säger Marianne.
Hur kommer man igång med en kunskapsresa?
starthjälp av deras pedagoger. I Norrbotten har exempelvis Teknikens hus avtal med samtliga fjorton kommuner i länet.
– Utgå från barnens vardag, säger Linda. Där hittar vi jättemycket teknik och naturvetenskap. Ta en sådan enkel sak som såpbubblor som vi byggde vidare på när vi jobbade med kemi.
Cecilia tycker inte att det är nödvändigt att i förväg ha planerat en hel kunskapsresa.
– I vår roll som förskollärare är det spännande att lyssna in barnen och observera deras vardag i förskolemiljön. Då får vi syn på deras nyfikenhet, säger hon.
Linda påpekar att det på Science Kids hemsida finns anvisningar, mallar och exempel på hur en förskola ska kunna arbeta självständigt med en kunskapsresa.
En kunskapsresa ska alltid planeras i arbetslaget. Projektledarna är överens om att pedagoger i förskolan är väldigt kreativa och ser möjligheter på olika sätt.
– Diskutera vad teknik och vetenskap betyder hos er och hur hypoteser funkar, uppmanar Cecilia.
Sammanfattning
Kunskapsresor är ett sätt att utforska teknik och naturvetenskap i förskolan. Med pedagogernas kreativitet och barnens nyfikenhet som drivkrafter blir lärandet en spännande resa.
"Våga vara tyst, lyssna och ge barnen tid att utforska – det är där magin sker", avslutar Linda.